Motorcykeltur

Eftersom vi befinner oss på Balis lugnare ostkust vågade vi oss ut i trafiken på en hyrd liten motorcykel, trafiken i de södra, mer turisttäta, delarna är inte att leka med när man är van vid relativt breda vägar och åtminstone lite trafikvett i Malaysia. Dyrt var det inte i alla fall, det kostade 38 kr att hyra motorcykeln ett dygn och bensinen ligger på knappt 4 kr litern trots att vi inte köper den på ordentlig mack utan längs vägkanten i små stånd som har ett gäng Absolut vodka-flaskor (1 l.) fyllda med bensin. Vi har spekulerat i varför i princip alla har just Absolut-flaskor som bensindunk, än så länge har vi ingen teori, har ni? 

Bali är fyllt av landskap som på bilden ovan, risterasser i etapper med kokospalmer, jackfruktträd, bananpalmer och papayaträd inklämda emellan. När vi stannade för drickapaus fick vi på nära håll se en familj skörda sitt risfält. Just den här familjen hade det kanske inte så gott ställt eftersom de inte hade någon teknisk utrustning alls. De hade ett par små liar och en sopborste. Kvinnan på bilden silade riset mellan fingrarna och små lätta strån flög iväg med vinden. Ofta lägger man ris att torka på presenningar på marken, de kan lägga precis bredvid en trafikerad väg och ingen kollar så att hundar, katter, barn och höns inte går omkring i det. Skölj ert ris, det är bara det jag vill säga. Det är ingen överraskning att det kan slinka med ett gruskorn ibland...

På sagda drickapaus blev vi bjudna på ett litet glas svart risvin som vi blev förtjusta i. Enligt menyn kunde man köpa med sig en flaska och det bestämde vi oss för att göra. Vi trodde kanske bara att det skulle se lite tjusigare ut än en halvliters vattenflaska påfylld med det, helt säkert, hemmagjorda vinet.

Nästa stopp var Tirta Gangga som är ett hinduiskt vattenpalats, i våra ögon ser det mer ut som en väldigt vacker och välskött park. Just här var vi faktiskt också tillsammans med David och Emma för 2½ år sedan men vi tyckte det var värt ett återbesök för att njuta lite av omgivningarna. Inträdesavgiften på knappt 8 kronor kändes överkomlig.

Här på Balis ostkust är det en del av befolkningen som arbetar med saltproduktion, havsvattnet är otroligt salt så det förvånar oss inte alls. Längs vägen finns det lite stånd där de visar upp sin skörd och hoppas på shoppingsugna turister, egentligen har de redan färdigpaketerade påsar de säljer saltet i så de här korgarna är mest för uppvisning tror jag.

/Jessica