Sanur

Ursprungsplanen var att stanna i Amed på Blue star i fem dagar. Det räckte inte tyckte vi och förlängde vistelsen med ytterligare två dagar. Den här resan var vi inte så sugna på att vandra runt med ryggsäckarna i hettan och leta boende. Så har vi ju gjort förut när vi har rest runt, promenerat runt med Lonely Planet i högsta hugg och letat rum. Ju billigare desto bättre. Men som sagt, den här gången kändes det inte så lockande så vi bestämde oss för att åka till Sanur som är en större ort på södra Bali. Vi ringde och bokade rum i förväg för enkelhetens skull på ett ställe som heter Flashbacks. Om ni vill kika på hur det ser ut kan ni klicka HÄR, vi bor i rum 5.

Ett café längs gatan där vi bor som vi besökt några gånger redan är Café Smörgås. Som ni kanske kan ana har det svenska ägare och på menyn finns bland annat köttbullemacka med rödbetssallad, något som påminner om kladdkaka, bakad potatis med svenskdoftande röror, på väggarna hänger bilder på Daniel och Victoria och inredningen kommer från IKEA.

Sanur är betydligt lugnare än röriga Kuta men samtidigt är det väldigt mycket mer liv än i Amed. Turisterna här är framför allt par, en hel del pensionärer och en mindre andel yngre resenärer. Prisläget är något högre än det vi sett innan, kanske beror det på klientelet (pensionärerna) och att de har råd att betala för sig. På det stora hela är jag inte särskilt förtjust i Sanur faktiskt. För mycket liv för att det ska vara riktigt avslappnande och skönt men för lite liv och rörelse för att det ska kännas som att det finns nåt att göra. Det känns lite som en mindre turistort i Grekland eller Spanien. Dyra restauranger, en helt okej strand, overkligt bruna par i 60-årsåldern, försäljare som pockar på uppmärksamhet men inte jättemycket att göra.

Till något helt annat! Häromkring bär man inte tunga bördor med händerna eller armarna som vi brukar göra. Här slänger man upp lasten på huvudet, ibland med en stödjande hand för balansen och ibland inte. En dag såg Björn en tjej promenera förbi med en 1½-liters vattenflaska stående på huvudet, man kan ju inte låta bli att fundera på hur länge vi skulle behöva öva för en sådan sak som är så enkel och vardaglig för dem.

/Jessica