Att göra ingenting

På Blue Star i Amed där vi tillbringar den här veckan flyter dagarna ihop, kanske beror det på att de ser så lika ut. Frukost på pannkaka eller toast, fruktsallad och te eller äckligt kaffe (Kaffet på Bali förtjänar nästan ett helt eget inlägg, jag går inte ens in på det.), sedan ett par timmars slappande på en solstol eller på vår balkong med ett avstånd till havet på kanske 50 meter. (Jag är erkänt sämst på att uppskatta avstånd, det kan vara alltifrån 20 meter till 80 meter men det är väldigt nära.) Vi tycker nog att det inte är fullt lika varmt och fuktigt här på Bali som det är hemma i KK, temperaturen överstiger nog inte 30 grader.

Det finns en fantastisk restaurang här i närheten, 3 km bort och det vet jag inte för att jag har uppskattat avståndet, det vet jag för att Björn frågade någon. Sails heter den och länken hittar du HÄR. Den stora fördelen är förstås att maten är HELT fantastisk, precis allt man beställer är hur gott som helst! David och Emma håller säkert med, vi var nämligen här tillsammans för drygt 2½ år sedan. En mindre, men viktig, del av det fantastiska är att de har gratis upphämtning av gäster när som helst under dagen, vissa dagar har vi utnyttjat det till både middag och lunch. En dag kom de och hämtade oss på motorcyklar. Tydligen blev det lite tungt i uppförsbacken från vårt boende så jag erbjöd mig käckt att promenera första biten.

Emellan och efter restaurangbesöken tar vi kanske ett dopp och läser lite böcker. Helen visade för mig när de var och hälsade på oss att man kan låna e-böcker från Göteborgs bibliotek hur lätt som helst om man bara har lånekortet med sig. Av någon outgrundlig anledning hade jag faktiskt med lånekortet från Göteborg i plånboken så under den här veckan har jag plöjt flera svenska böcker som jag aldrig hade kunnat få tag på i den här delen av världen annars.

För några år sedan när vi åkte på semester kunde jag nästan chocka Björn med att jag aldrig blir uttråkad. Jag har verkligen ingenting emot att göra absolut ingenting. Nu tror jag nästan Björn chockar sig själv genom att inte göra någonting och faktiskt trivas ganska bra med det. Jag tror till och med att några av er som läser blir lite chockade av det...

Medan vi har varit här har Johanna, Max och Quintus hunnit anlända till Kota Kinabalu. Vi ska, precis som innan, dela lägenhet så när vi kommer hem är fyrarummaren förhoppningsvis inte lika öde som när vi åkte! Johanna har börjat blogga igen på olssonliv.blogspot.com där man kan läsa om Borneolivet ur ytterligare ett perspektiv!
/Jessica