Tisdagstjänst och teckenspråk

Några tisdagar i rad nu har jag åkt och studerat med en döv kvinna som brukar komma på söndagsmötena tillsammans med sin man. Hon förstår amerikanskt teckenspråk ganska väl så det gör det väldigt mycket lättare för mig. Vi kan då studera Vad lär Bibeln tillsammans på amerikanskt teckenspråk och hon verkar tycka om det hon får lära sig, vi har alltid väldigt trevliga stunder när vi träffas!

Situationen för döva här i landet har inte varit så bra, just den här kvinnan började till exempel lära sig teckenspråk när hon var kring 25 år gammal! Det har bara funnits en dövskola i landet under många år och den ligger i västmalaysia. Många föräldrar till döva barn häromkring har velat ha kvar sina döva barn hos sig och inte skicka iväg dem många mil till en skola de aldrig har sett. Det kan ju låta snällt men å andra sidan får deras barn aldrig något språk, de kan bara kommunicera när det gäller det allra mest grundläggande. Det är som att välja mellan pest och kolera, vara tillsammans med familjen men inte ha ett språk (!) eller vara långt borta från familjen och lära sig ett språk... Om hela ens relation till andra människor är begränsad till pekningar och leenden så blir det inte så utvecklande. Det kan förstås också bli svårt att beskriva abstrakta företeelser, jag känner för övrigt verkligen att min undervisningsteknik behöver förbättras och förenklas!

En annan kvinna jag besökt en gång som bor längre ut i en by hade inget regelrätt teckenspråk alls, har förmodligen inte gått i någon skola över huvud taget. Hon är nog i 40-årsåldern och har 5 eller 6 barn. Mannen är hörande liksom alla barnen och de har knåpat ihop ett eget teckenspråk för att kommunicera i familjen. Den döva mamman kan inte läsa eller skriva. Alls. Alltså vet hon inte vad hon själv eller barnen heter. Hon var väldigt trevlig och vi hade tänkt åka till henne idag för ett återbesök men tyvärr så har det regnat hela förmiddagen och hon bor inte vid en asfalterad väg. Dels så klarar inte vår bil att köra ända fram och dels så blir det VÄLDIGT lerigt på den sträckan vi måste promenera för att komma till huset. Vi gör ett nytt försök imorgon eller fredag och hoppas på torrare väder.

Ibland känns det överväldigande och nästan omöjligt att kunna förklara Bibeln helt utan ord, jag blev väldigt uppmuntrad av förra årsboken och erfarenheterna från Papua nya Guinea. Jag tänker på den brodern som började rita bilder för att undervisa människor om Bibeln. Vilket genialt sätt! Nu när vi dessutom har de nya broschyrerna som kom i somras så har vi ju fantastiska hjälpmedel som jag verkligen uppskattar. Även vi som kan läsa har så stor nytta av de fina bilderna i våra publikationer, de ger verkligen ytterligare en dimension och fördjupar ofta förståelsen. Uppslaget med en bild över uppståndelsen i vår nya broschyr har jag använt många gånger, visst är det verkligen en härlig känsla i den!

/Jessica