Sammankomst dag 2 och 3

Vi var där i god tid alla tre dagarna, det är en härlig känsla att kliva in i sammankomsthallen, visst är det? Speciellt när man ser hur hårt vännerna har arbetat för att ställa iordning allt!

Två fina systrar som också är syskon. Hon till höger är pmsu-systern vi berättade om från Kota Marudu. Hon var med på en intervju på fredagen och berättade om saker hon offrat för att kunna vara i heltidstjänsten. Nedan är den långa kön till att få sig ett ex av Vad lär Bibeln.
 

Här är en liten tjej som är en favorit i repris. Hon bor också i Kota Marudu och hade nog blivit lite förälskad i Björn. Hon kom till våra platser så ofta hon fick, en av gångerna var Björn inte där. Utan att säga hej till mig frågade hon direkt: "Var är pojken?"

På söndagen var det publikrekord med 904 närvarande. Det är högsta antal för en sammankomst på Malaysiska någonsin! Så på lördagen och söndagen fick man öppna upp läktaren också. Man ser inte riktigt på bilden men läktaren är i princip bara en stor kaklad trappa. Inga säten, inga ryggstöd. De satt bara direkt på hårda klinkers. Jag hörde ingen säga ett enda ord om det. Vi satt på de tomma ljusblåa stolarna. Det var den platsen Björn var tilldelad som ordningsman. Lite pinsamt var det allt att sitta på stoppade stolar med ordentliga ryggstöd när många av vännerna i princip satt på golvet däruppe på läktaren...

Här ser ni på podiet en av bröderna som hade tal på engelska och till höger står tolken. Det var två bröder som höll sina tal på engelska. Dels kretstillsyningsmannen och dels den här brodern som var Betels representant. Nedan posar vi med två killar från vår församling.

Det här var kanske 20 minuter efter att programmet slutat. Otroligt snabbt och effektivt monteras sammankomsten ned, ser ni ungefär i mitten av bilden hur någon bär bord på huvudet? Med många villiga händer går det snabbt och smidigt. Efter den här helgen har vi blivit helt överväldigade av vännernas vänlighet. Så många som kommer fram och pratar trots att vi aldrig träffats innan. Snarare kunde de säga ungefär: "Dig har jag aldrig sett innan, var kommer du ifrån?" Det var en otroligt härlig stämning och jag ska verkligen försöka ta efter det sättet! Det ger verkligen den härliga känslan av att vi alla är bröder och systrar, vi har bara inte träffats innan. Det bästa är att redan på fredag får vi uppleva det igen! Denna gången på ett språk vi förstår.
/Jessica