Slut på Sumatra

Sista dagen vid Tobasjon hyrde vi motorcykel och akte runt och tittade. Vackert, gront och perfekt temperatur. Ett litet filmteam var pa plats pa vart boende for att spela in en kulturfilm om den lokala stammen vid Toba och deras traditionella dans. De ville ha en turistscen och fragade om vi kunde tanka oss att medverka i den scenen, vilket vi gjorde. Sa nasta gang du kikar pa en rulle om Batakfolkets kultur sa finns det en chans att det finns tva figurer i den som ser lite malplacerade ut.

Till slut var det i alla fall dags att aka hem. 5 timmar tillbaka i bil och tva flyg. Jag skulle kunna skriva tva separata inlagg om bilresan och tullen men kortar ner det till nagra meningar. Det var intressant att aka genom Sumatra och se den vanliga manniskan. Ibland fascinerande, glatt, alltid ett leende eller en halsning till framlingen som passerar deras varld for nagra ogonblick, intressant och ovanligt, konstigt, ibland skrattande ofta annorlunda. Och ibland hjartskarande. Akte forbi ett enormt sopberg som kunde varit hamtad ur en artikel ur National Geographic kring tredje varldens sopor. Bland soporna, stanken, lorten, skadedjuren och i hettan gick sma sota telningar pa 5-8 ar barfota och letade efter nagot anvandbart bland de kladdiga pasarna. Det ar sa uppenbart att varlden kan inte fortsatta pa det har viset, det gar inte. Orattvisa. Maktloshet. Hopploshet. Totalt Vansinne. Det enda som kanns som en hjalp for att inte bli galen over sin egen oformaga att stalla allt tillratta ar att vi kan vara involverade i nagot meningsfullt var vi an ar som kan ge mening och hopp till den som vill lyssna, vi har tjansten.

Varan resa till Sumatra hade ju syftet att forlanga varat visum. Efter ett forsta nekande i passkontrollen vid var aterkomst, ett kort besok pa immigrationskontoret, besok pa flygbolagets kontor, och slutligen ett nytt forsok i passkontrollen lyckades det till slut. Det kandes jobbigt. Men det loste sig och vi far vara kvar har pa Borneo tills vi aker hem till Sverige i slutet pa Juni.

Nu ar vi hemma pa Borneo i alla fall.

/Björn