Visumresan till filippinerna var underbar ända fram tills näst sista dagen. På en långfärdsbuss glömmer jessica sin älskade androidsmartphone på sätet när vi ska gå av. Vi upptäcker det en kvart senare och kastar oss upp på en motorcykel tillhörande en vänlig själ på stället vi bodde på. Vi körde ikapp bussen och gick ombord. Alla såg med förvånade miner på när vi letade igenom bussen. En tjej sa att hon sett mobilen några minuter tidigare men att någon nu suttit på den stolen och förmodligen snott med sig den. Vemodigt får vi kliva av bussen igen, utan mobil. Usch.
Dagen efter ska vi flyga hem igen från filippinerna. Vi har en väntetid på fem timmar mellan två flygningar ocg fördriver den tiden med att äta bananer och spela Sequence. Efter ett par timmar får jag för mig att gå och dubbelkolla så att inga förändringar beteäffande flygtiden skett. Då får jag se att flygtiden är ändrad och nu ska avgå om 25 minuter. Check-in disken är stängd. Dom har alltså ändrat flygtiden och lagt den 2h tidigare än avsett. Efter att förgäves försökt vädja och argumentera med det asiatiaska lågprisflygbolaget så inser vi att det är kört. Tur i oturen så avgår det ett flyg till Borneo med ett annat bolag samma dag, vi får då köpa nya dyra biljetter. Men så småningom kommer vi hem. Lite fattigare, lite mer stressade och mycket mer trötta än önskvärt.
Som extra krydda på moset har jag och far åkt på lite hudåkommor som stör oss en del och mamma gar någon sorts influensa. Precis besökt en hudläkare för far, han fick bra hjälp och ska förhoppningsvis bli bättre snart. Mina hudproblem borde läka sig själv inom en vecka.
Allt kan inte vara roligt jämt som man fick lära sig som liten.
/Björn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar