Tillrättaläggande

Det där att jag är så flitig som det påstås i det tidigare inlägget vet jag inte riktigt om det stämmer. Ni som känner mig, speciellt om vi varit på semester tillsammans, vet ju att jag har svårt att komma igång och ta mig för att göra saker. Jag har också väldigt svårt för att bli uttråkad. Det är inte en helt lyckad kombination som ibland (läs: alldeles för ofta) slutar med att jag sitter och stirrar i flera timmar utan att få nånting gjort och utan att vantrivas. Det har jag nu i vuxen ålder förstått är ganska ovanligt. Dessutom har jag inte vett att få dåligt samvete av att dagen har gått mig förbi, jag mår rätt bra ändå. Det har jag, av att vara gift med Björn i 7½ år, förstått inte heller är helt normalt.

Min enda räddning är att proppa kalendern full med måsten. Om jag inte har lovat någon annan att vara nån särskild stans så kommer jag att stanna hemma. Om jag inte har ett flyg att passa och en lunch att laga till flitiga, i ordets rätta bemärkelse, byggarbetare så gör jag ingenting. Det är helt sant. Det här är också en viktig anledning till att jag är pionjär för vore jag inte det så skulle jag göra, just det, ingenting.