Teckenspråksdagar

Nu äntligen kommer en liten uppdatering av vad vi hittade på med våra gäster i slutet av förra veckan. Ett par systrar kom på besök från Melaka i västmalaysia och ytterligare två kom från Kuala Lumpurs teckenspråksförsamling. Vi hade framför allt torsdag och fredag på oss att träffa så många döva som möjligt och de var intresserade av att veta hur, eller om, teckenspråket här skiljer sig från det man använder i västmalaysia. Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på så jag bokade in oss på studiebesök på en skola som har 67 döva elever mellan 13 och 18 år.

Förbereder för gruppfotot

Efter det åkte vi till dövföreningen här i stan som har förskola för döva barn, kanske mest för att de är så gulliga. Läraren bad barnen bjuda fram gästerna till tavlan, de blev handgripliga. :)

Vi tittade in på KFC som jag skrivit om förut, de som har så många döva anställda och lyckades arrangera gruppfoto där också. Alla på bilden är döva utom han som står lite bakom vid kassan till höger. (Nån var ju tvungen att hålla liv i affärerna när vi bad om gruppfoto.) Kvinnan längst till höger är en av cheferna och den som drivit på att anställa fler döva.

Och så kafferast på världens bästa kaffeställe som kommer att få ett alldeles eget inlägg så småningom!

Efter det tog jag med dem på de döva besök jag har, bad en syster i grannförsamlingen om hjälp eftersom jag visste att hon leder ett studie på teckenspråk. Systrarna från KL hade en kontakt via en döv förkunnare i deras församling, det ledde till att vi träffade ytterligare några döva som jag aldrig mött förut. Ni behöver inte bli besvikna, vi tog gruppfoto med dem också! De var bowlingentusiaster, hade med sig sina egna klot!

Vi hade förstås bett mycket till Jehova om att den här helgen skulle bli lyckad och att vi skulle träffa så många döva som möjligt. Söndag kväll efter möte och tjänst räknade jag till 99 döva, stora som små! Helt otroligt! Som avslutning på helgen skulle vi ut och äta med ett gäng på kinesisk restaurang. Efter en stund ser vi två av de döva vi mött under torsdagen tillsammans med ytterligare två döva vid ett bord längre bort. Självklart tar vi tillfället i akt och pratar med dem en stund. Siffran fick justeras till 101. (Om man inte räknar den döva systern som var på besök men henne får man tydligen inte räkna säger de som vet.)

Under de här dagarna startade vi 5 studier, ett par av dem med mina återbesök och ett par av dem är helt nya för mig. Det känns överväldigande med ett sådant distrikt utan att ha någon egentlig grupp eller verksamhet i församlingen men vi fortsätter så gott vi kan och litar på att Jehova gör resten!

/Jessica

PS. Tecknet med tre fingrar som ni ser flera döva göra på gruppfotona betyder "I love you". Lite trevligare än dom gängtecken man ser folk ibland göra på gruppfoton i väst...

/Björn