Pitas

Söndag morgon stod Jennie och jag beredda att bli upphämtade av en syster i vår församling. Matsäcken var packad, vätskedepåerna påfyllda och tjänsteväskorna redo. Vi skulle följa med till ett område som heter Pitas och gå i tjänsten och följa med på provisoriskt möte. Knappt tio vänner från vår församling åker dryga tre timmar norrut varannan söndag för att gå i tjänsten och ta hand om det ökande antalet studier och, faktiskt, förkunnare! Vägarna i området är mycket dåliga så bara de som har fyrhjulsdrift kan köra hela vägen fram.

Just i söndags regnade det en stund och det gjorde saken lite mer komplicerad, vägarna blev på en gång väldigt leriga och hala.

Många av husen ligger otillgängligt, ofta tänker man tanken att "Här kan väl ändå ingen bo" men så gör de det. De allra flesta tar emot oss med öppna armar, plockar fram sina biblar och vill gärna prata om religiösa frågor. Så småningom varnar deras präster för oss men de som ändå vill fortsätta efter det, trots motståndet, gör ofta fina framsteg. Jag fick vara med och starta ett nytt studie och sedan fick jag leda ett annat, redan befintligt, studie. Min malay går långsamt framåt så med en mycket tålmodig och god motpart kan jag leda ett VÄLDIGT enkelt studie. Då menar jag verkligen VÄLDIGT.

En annan spännande upplevelse under dagen var att någon hade velat ge våra tjänstekamrater en present. En kastrull med kokta krabbor. Brodern i fråga som hade fått dem ville att vi alla skulle äta av krabborna eftersom, som han sade: "Jag vill inte bli sjuk själv. Ska vi bli sjuka vill jag att vi blir det tillsammans." Alltså kunde vi inte tacka nej. Vi visste dock inte riktigt hur vi skulle öppna dem eller äta dem, krabbor är ju rätt hårda i skalet. En annan broder rådde oss, utan att blinka, att vi bara skulle använda paraplyhandtaget för att knäcka upp skalet. Äta kan vi ju göra med fingrarna. Vi har alltså hittat ännu ett användningsområde för de mångsidiga paraplyerna vi bär med oss i tjänsten.

I det här huset på bilden ovan hade vi mötet. Det är en man som studerar som bor där och han går med på att vi samlas där varannan söndag. Det finns en stol, på den sitter brodern som håller föredraget eller leder vakttornsstudiet. Den här gången hölls inget föredrag utan istället studerades ett kapitel ur Min bok med bibliska berättelser. 

Toaletterna är en historia för sig. Ser ni det lilla skjulet framför huset? Halva det var en toalett utan dörr, det hängde bara ett skynke framför ingången som vetter mot husets ingång. Det fanns inget hål i golvet utan golvet bestod av bräder med ganska breda mellanrum. Så ner på huk bara och spola bort eventuellt resultat med en slang. Vi gick på två sådana toaletter under dagen, det verkar vara standarden här. Märkligt nog luktade det inte speciellt illa så jag lutar nog åt att det ändå är fiffigare än det svenska utedasset.  

/Jessica