Kota Marudu

Nu hade vi bestämt oss för att åka till Kota Marudu igen och hälsa på våra vänner, denna gången åkte vi tillsammans med Jennie och Simon. Det tar ungefär 2,5 timme att köra på bitvis riktigt dåliga vägar men det är det väl värt. På vägen upp stannade vi för toalettbesök i skjulen i bakgrunden och för att ta en dricka. Vi bestämde oss också för att ta en varsin kokosnöt. Då upptäckte vi att det är en av våra bröder som äger det här raststället, han var generös och bjöd oss på nötterna mot våra protester. När vi tömt kokosnöten på vätska högg han itu dem och så kunde vi hugga in på själva kokosen med en sked.

De här systrarna var våra värdar och de bor i huset på bilden nedan.

Vi kom fram vid sjutiden på måndagkvällen, då bjöds vi på middag och vi hade en trevlig kväll tillsammans. På tisdagen skulle vi gå ut i tjänsten, vi började vid nio med möte för tjänst inne i "stan".

 Alltså. Vem kan låta bli?

Såhär ser det ut hemma hos många familjer vi besöker. Ett rum helt utan möbler med några högar ihopvikta kläder längs en av väggarna. Mot en annan vägg ligger kanske en eller två ihoprullade madrasser som rullas ut till kvällen. Ofta består hela huset av ett rum och kök. Just i det här huset vet jag faktiskt inte var toaletten var, ibland är det ett eget litet hus på marknivå. Det kanske inte är praktiskt att ha toalett i huset när det är byggt på pålar?

Vi hade en superhärlig dag i tjänsten med våra vänner. Vi upphör aldrig att förvånas över vilket stort andligt behov och vilken respekt för Bibeln många människor har. Familjen ovan till exempel godtog utan vidare att de dödas andar inte lever vidare och att korset inte har sitt ursprung i Bibeln. Fantastiskt!

På vägen tillbaka kunde vi skymta Mount Kinabalu bortom risfälten. Men man får inte titta för mycket på utsikten, vad som helst kan dyka upp på vägen...

/Jessica