Dagen är här som jag aldrig trodde skulle komma!

För att få en så bra start som möjligt på nya tjänsteåret har vi försökt satsa hårt i September, Oktober och nu November. Andra halvan av November flyger vi ju till Bali för att förlånga vårt visum, gå på lokalt balinesiskt bröllop och få ett par dagars avslappning, så vi försöker göra så mycket som möjligt av våra 70 timmar på dom två första veckorna i November. Än så länge går det bra.

I förrgår startade vi studie med ett ungt par där mannens farbror är en broder i vår församling. Dom hade många frågor och hon undrade om vi inte kunde studera två gånger i veckan. Vilket vi förstås vill men det är inte helt enkelt och pressa in två kvällar till i veckan som passar alla. Men vi ska försöka. Dom ska komma på mötet imorgon också, kul!

Nu har faktiskt dagen kommit när jag börjar känna att jag inte klarar av att hantera fler studier. Just nu är det 7 stycken och två till som är på gång som jag försöker ta hand om. Jag trodde aldrig jag skulle få vara med om att inte kunna ta sig an fler studier på grund av tidsbrist! Det känns så givande/lärorikt/utvecklande/stimulerande att få vara med om tjänsten här... Allt annat känns faktiskt en smula torftigt och meningslöst i jämförelsevis med tjänsten. Okey inte allt annat, riktigt gott indiskt käk är aldrig torftigt. Och det blir det nu tillsammans med gästjennie och lillebror!

/Björn