Igår var jag ute några timmar och besökte arbetarna i Kota Kinabalus hamnområde. Det blev jackpot, träffade en stor familj där alla fick livets frågor och så studerade vi allihop fråga nr 5, dom var 4 vuxna och massa små nyfikna barn. Dom kunde bara malay och jag är ganska kass på malay, som tur var hade jag med mig en lokal syster. Så jag ledde studiet på engelska och hon översatte till malay. Bra att kunna hjälpas åt. Mannen i famlijen ville gärna veta mer så jag är välkommen tillbaka. Förmodligen kommer jag försöka lämna över det till någon som är mer malaybevandrad.
Man kan tycka att ovanstående räcker för att känna att helgen varit lyckad, men det kommer mer, mycket mer.
Idag fick vi vara med om något vi aldrig varit med om förr. 4st av våra besök hängde med till mötet för för första gången idag!!! 2 hörande med filippinskt ursprung och 2 lokala döva. Så jag tog hand om dom hörande och jessica tolkade mötet till teckenspråk för dom döva. Alla 4 uppskattade mötet och filippinarna ville gärna komma nästa söndag också!
Vi har försökt att gå in stenhårt för tjänsten i oktober eftersom det snart kommer komma månader när det blir svårt att göra 70 timmar. Det gör oss så enormt glada att kunna se såna positiva resultat i oktober, det ger mer motivation och det känns härligt och tänka på hur dom goda nyheterna kan påverka människor när vi går och lägger oss trötta och ganska slitna.
Woho!!!
Nyfikna mötesbesökare
Vy från distriktet
Dörrdekoration vi såg i tjänsten
Våra två döva mötesbesökare, de bjöd på kycklinglunch efteråt/Björn







Det är nåt knas med blogger idag så det här inlägget ser inte ut exakt som det ska.
SvaraRadera/Björn
Hej. Vi gläds åt era glädjeämnen i tjänsten, trevligt. Själv har jag bytt till vinterhjul idag.
SvaraRaderaHelt underbart!! Jag önskar att vi är med er och få uppleva sådana upplevelser!!
SvaraRaderaVinterhjul...har inte hunnit...kanske dags...snart!!
Jan är ute i tjänsten. :)
Så roligt att följa er med både bilder och text.Vi hade också en familj med tre barn (afrikaner) på vårt möte i söndags för första gången. En broder hade visst träffat dem på tåget och pratat och inbjudit dem. Kramar från farmor och Roland
SvaraRadera