Kota Marudu

Vi åkte på liten roadtrip igen, denna gången till Kota Marudu. Vi har varit där ett par gånger innan, vi skrev om det HÄR och HÄR. Vi passade på att åka eftersom grannförsamlingens kretsbesök hade flyttat på vårt möte till onsdagen, då kunde vi åka med våra vänner till Kota Marudu utan att missa vårt eget möte. Björn hade bibelläsningen på Malajiska för andra gången och jag vågade äntligen svara.

När man kör på vägarna upp dit råkar man ut för många överraskningar. Plötsligt kan det övergå från asfalt till grus, eller så kanske vägen bara är otroligt gropig och ojämn. Det brukar varnas för det i alla fall, ibland kommer det skyltar i stil med "Varning för gropig väg". Längs vägarna springer lösa hundar, som det ju visserligen gör överallt här, garanterat ett antal höns med sina kycklingar, några getter, några kor eller kanske vattenbufflar. Kortet nedan tog jag, utan zoom, när jag satt i bilen, vi åkte längs den stora vägen som leder från KK till KM.

Något annat som förekommer frekvent längs vägen är frukt- och grönsaksstånd och små matställen. Vi tycker ju att de finns mitt i ingenstans men troligtvis ligger det ganska nära deras hus eller fruktträdgård. På vägen upp stannar vår broder för att köpa durian. Vi har lovat oss själva att ge stinkfrukten tre chanser, folk här säger att det är det som krävs för att man ska bli förälskad i frukten. Vi får se, det är ju den tredje gången kvar... Just nu är det duriansäsong så de säljs på många ställen längs vägarna. Många försäljare har en minibuss som de helt enkelt öppnar bakdörren på och säljer direkt ur bilen. Just den här kvinnan var fiffig och använde sig av en busshållplats.

Grillad färsk majs

Väl framme bodde vi hos systern som har ett par extra rum. Eller, rättare sagt så bor det redan två pmsu-systrar i hennes hus så de knödde ihop sig lite för att vi skulle få plats. 

Tjänsten häromkring är verkligen helt fantastisk! De tar sig tid, bjuder in och hämtar sin bibel. I en av familjerna vi kom till så hade mannen redan jobbat färdigt för dagen och klockan var bara drygt 11. Han arbetade med att utvinna gummi ur gummiträd, jag vet inte om det finns fler fördelar med att jobba så tidigt förutom att det inte blivit varmt än. På dryga 3 timmar hann vi göra 4 besök och det var inte för att husen låg långt ifrån varandra eller att vi väntade på någon annan.

Ett annat par vi träffade var på väg till grönsaksmarknaden för att sälja sina grödor. De var så tacksamma för litteraturen att de ville ge oss nåt i utbyte. Ett knippe bladgrönsaker fick jag med mig hem. När jag öppnade påsen för att tillaga det såg jag att det inte var ihopbuntat med den klassiska gummisnodden utan med...

En strimla bark?

Roligt tyckte vi. Det blev ett par intensiva dagar men det är helt fantastiskt roligt! När vi kom hem till lägenheten igen hade Simon, Niklas och Viktor städat överallt och flyttat ut. Nu får vi gå till grannhuset om vi ska träffa dem. Eller kanske gå ut på balkongen och vinka.

/Jessica