Bergsutflykt

Fredag förmiddag började vi vår resa norrut för att tillbringa helgen i en stuga tillsammans med lite vänner. Vi åkte i uppförsbacke större delen av tiden och efter några missöden som glömd tankning, glömd mobil och glömd plånbok kom vi slutligen fram till Kirams village där vår fina stuga väntade.

Okej, den var inte jättefin. Det glipade både här och där i konstruktionen men vi hade det bra ändå. Eftersom vi var så högt uppe i bergen, på ca 2000 meters höjd, var det svalt och skönt med härlig frisk luft. Det gjorde också att en hel del växter som vi annars inte ser i Malaysia kunde växa här. Vi såg både rosor, pelargoner och kallor växa i de små trädgårdarna kring stugan.

På lördagen åkte vi till marknaden i det närbelägna Kundasang. Den ska tydligen vara känd för sitt enorma utbud och vi fyndade både det ena och det andra...

Vi fick äntligen smaka den beryktade frukten Durian som vi hört så mycket om, ni ser den på bilden ovan. Väldigt märkligt. Frukten som sådan (oöppnad) luktar liksom ruttet eller skämt, kanske får man en ledtråd när man får reda på att den tydligen kallas stinkfrukt på svenska. Konsistensen är väldigt krämig, kanske som tjock vaniljkräm men den smakar mystiskt nog gräddigt och lökaktigt. Den förtjänar ett helt eget blogginlägg känner jag nu. Hur som helst, den är kanske Malaysias svar på surströmmingen. En udda matvara som delar folket i två läger. De som älskar den och de som hatar den. Vi ska ge den ett par chanser till, de säger att efter tredje försöket är man beroende av den...

Här såldes även honung på flaska. De olika färgerna berodde på var de hade skördat honungskakorna. Vi köpte en flaska av den mörkaste som skulle vara djungelhonung. De går alltså ut i skogen och letar honungskakor från vilda bin som jag förstod det, och sedan kan vi stadsbor komma och köpa en flaska för drygt 32 kr.

Nästa stopp var nationalparken Poring hot springs där det kommer upp svaveldoftande varma källor ur marken. Det finns också hängbroar mellan trädkronorna så att man kan få se skogen uppifrån. Jag skulle tro att det kommer bilder på det i Simons blogg så småningom. Han var nämligen den enda av oss som betalade för att få ta med sig kameran upp. Sedan blev det en promenad till ett vattenfall där jag och Björn stannade. Jag hade varit febrig i flera dagar innan och var inte tillräckligt kry för att hajka flera timmar i oländig terräng och branta stigar. Så vid det lilla vattenfallet slutade vår utflykt för den dagen men de andra fortsatte djupare in i skogen och fick se en fladdermusgrotta och ett gigantiskt vattenfall.

På vägen tillbaka till Kota Kinabalu imorse hände nåt otäckt. Vi åkte med nedvevade rutor, det var så härlig temperatur och vägarna var så vackra. Rätt vad det är börjar Björn sprattla vid ratten och rycka i tröjan. Där på tröjan sitter en JÄTTEstor geting (på riktigt närmre 3 cm stor, helt svart) som har stuckit honom två gånger i magen. När han stannar vid sidan av vägen och hoppar ut måste han slå till den säkert 4 gånger för att den ska lossna från t-shirten. Den måste ha fastnat i tyget och fått panik och stuckit två gånger. Det ena ser mer ut som ett ordentligt bromsbett men det andra var ett ordentligt stick som stack hål på huden. Det gjorde såklart jätteont, vi hade både sårtvätt, allergitablett och värktabletter med oss som han kunde använda snabbt. Vår passagerare Tracy hade en kall Pepsi som hon lånade ut som kylklamp. Nu, ungefär 12 timmar senare, har det lagt sig och gör inte så ont längre. Det blev ett lite för spännande slut på en annars jättehärlig helg!
/Jessica