På expedition!

Den här veckan har varit lite seg, inte så produktiv som man skulle önska men idag var planen att åka till dövföreningen här i stan. De hade väldigt trevliga lokaler och en fin lekplats.

Jag var förbi för ungefär en vecka sedan men då skulle de precis stänga och jag hann bara växla några ord med kvinnan som var ansvarig. På den lilla stunden hann hon fråga mig om jag var ett vittne, hon verkade väldigt positiv och rekommenderade mig att komma en förmiddag eftersom de då har förskoleverksamhet för döva barn. De döva små barnen ville vi gärna träffa och som ni ser ville de gärna träffa oss också. Vi fick både handslag och kramar i massor.

Visst är de söta!

På den sista bilden har de avslutning för dagen. Det var en grupp på 18 barn, den yngsta var bara kring 2 år. 2 av barnen var inte döva utan hade syskon eller föräldrar som var det.

Vi fick en hel del annan information också, bland annat en uppskattning av hur många döva det finns i området. Det finns tydligen ingen riktig statistik på det eftersom inte alla går i skolan. En del döva kan bli kvar i sina byar tills de blir vuxna och då har de bara något slags hemmagjort teckenspråk. Vi fick reda på när de ska ha olika större aktiviteter på föreningen och då får vi möjlighet att träffa fler döva. Den 16 juli tex skulle de ha en familjedag som vi var mycket välkomna till. De erbjuder teckenspråkskurser också men de är på en väldigt grundläggande nivå så jag vet inte om vi har någon nytta av att gå på dem. Kvinnan vi pratade med trodde inte heller att det skulle vara så givande för oss eftersom vi redan kunde lite grann. Däremot köpte vi ett teckenlexikon med 1000 tecken så här ska pluggas!

I eftermiddags fick jag äntligen till ett studie med en kvinna som heter Lydia som Johanna skrivit om innan. Hon jobbar i köpcentrat precis här där vi bor så det är nära i alla fall. Idag kom hon hem till oss på sin lunchrast, det blev ett kort studie på ungefär 20 minuter. Det är svårt för henne att få tid att studera så om hon vill använda en del av sin rast en eller ett par gånger i veckan så är ju det helt perfekt! Bättre ofta och lite än sällan och mycket.

/Jessica