Lördagkväll med vänner

Lördagkvällen tillbringades tillsammans med några andra vänner hemma hos en syster i församlingen som har en sjuårig son. Hon är ensamstående med honom och gör ett helt fantastiskt jobb! Hon arbetar, som så många gör här, 6 dagar i veckan. Dessutom är hon väldigt flitig i tjänsten och lilla Yoyo svarar ofta på mötena. I vissa situationer blir det så tydligt att Jehova skjuter till extra kraft! 

Jag tror inte att någon i församlingen är immun mot Yoyos charm. Häromveckan sade han att han längtade efter att vännerna skulle börja kalla honom för Broder Yoyo. Sen ångrade han sig och sade "Förresten. Ni kan kalla mig broder Yoyo." Så det får vi väl göra då. Det är förresten en sak som är annorlunda här! De kallar varandra för syster och broder, inte bara när man svarar på mötena utan även vid tilltal. Inte bara i församlingen alltså utan i samhället i stort. Framför allt om det är någon som är uppenbart äldre, då kallar man den för "uncle" eller "auntie". På samma sätt som man i Sverige förr använde "farbror" och "tant" antar jag.

Djupt försjunken i ett parti Dam.

Det var förresten samma syster som tidigare sydde upp de här små näsduksfodralen och gav till systrarna i församlingen. En väldigt värmande och användbar liten present som numera ligger i tjänsteväskan.
/Jessica